Djurgården och Bo Hegland började matchen i ett rasande tempo. Därefter tog Hammarby och Nahir Besara över. Här är våra spaningar från derbyt som slutade 1–1. [show_ad id=3] Djurgården fick omedelbart med sig hemmapubliken, vilket märktes på planen. Redan i den första minuten tvingades Warner Hahn till ingripande när Bo Hegland testade skott. Trycket höll i sig, och efter tio minuter kom utdelningen. Åter var Hegland inblandad. Norrmannen tog sig förbi Oscar Johansson Schellhas, spelade vidare till Hampus Finndell som elegant klackade fram bollen till Kristian Lien. Anfallaren gjorde inget misstag och rullade in 1–0. Hammarby hade svårt att hantera Djurgårdens intensiva inledning och kom sällan loss ur pressen. Det dröjde närmare en halvtimme innan gästerna började få grepp om matchen. Då kom också chanserna. Först fick Johansson Schellhas på ett lurigt avslut som Jacob Rinne lyckades parera. Minuten senare tvingades DIF-målvakten till en ännu vassare räddning när han sträckte ut och styrde Victor Linds skott i stolpen. Hammarby tog kommandot efter paus och tryckte ner Djurgården allt längre ner mot eget straffområde. Kvitteringen kändes därför logisk när den väl kom. Paulos Abraham höll undan sin försvarare och fick fram bollen till Nahir Besara, som vinklade in 1–1. Bajen fortsatte att trycka på och var också närmast ett avgörande. Med kvarten kvar tappade Djurgården markeringen på Abraham som fick ett bra läge – men Jacob Rinne var snabbt nere och räddade. I slutskedet handlade det mest om Hammarby, men något segermål kom aldrig. När Glenn Nyberg blåste av stod det fortfarande 1–1 på resultattavlan. Olika filosofier De två tränarna kom in med varsin tydlig plan och matchen blev därefter. Djurgården tog inga risker i uppspelsfasen utan valde den raka vägen. Första bollen gick långt, och därefter handlade mycket om att vinna andrabollar. Med många spelare centralt fick Jani Honkavaara bra träff på det, åtminstone så länge energin fanns kvar. Hammarby valde motsatt väg med mer boll och mer tålamod. Inledningsvis såg det ut som att Kalle Karlsson gått rakt i Djurgårdens fälla, när kontringarna gång på gång högg mot ett obalanserat Bajen. Men ju längre matchen led, desto mer förändrades bilden. Hammarby spelade sig in i matchen, tog över bollinnehavet på riktigt och började trycka ner Djurgården. Samtidigt mattades hemmalaget av och Honkavaara tvingades kasta om. I slutskedet var det plötsligt Leon Hien och Adam Ståhl som jagade mål längst fram. Till slut fick lagen dela på poängen. Djurgården kan gräma sig över att de inte utnyttjade sitt övertag i första halvlek. Hammarby lär å sin sida lämna med en känsla av att de var närmast segern i den andra. Navet i Djurgårdens offensiv Inför säsongen var Bo Hegland ett frågetecken. Hösten hade varit tung, nästan en mardröm, och det var oklart var han egentligen stod. Men redan under lägret på Gran Canaria gick det att ana något annat. Med bollen vid fötterna kunde man se en spelare fylld av självförtroende. Tränarteamet pratade dock om att det långa spelet inte riktigt satt och att Hegland var som bäst på små ytor. Det är också där han främst har fått verka under säsongsinledningen, i fickan mellan motståndarnas mittfält och backlinje. Mot Hammarby förändrades förutsättningarna. Jani Honkavaara justerade balansen i laget, vilket gav Hegland en bredare roll. Men det påverkade honom knappt. Han tog ytorna som fanns, utmanade en mot en och vandrade in centralt när lägena uppstod. Oavsett position var det via honom det mesta hände. På bara några månader har Hegland gått från frågetecken till navet i Djurgårdens offensiv. I derbyt tog han ytterligare ett steg, genom att visa att han inte bara kan glänsa i en roll, utan bära flera. Ger man honom lillfingret tar han hela handen Jani Honkavaara vred om genom att gå över till ett tremannamittfält. Peter Langhoff och Matias Siltanen tog ett större defensivt ansvar, medan Hampus Finndell fyllde på i rätt lägen. Tillsammans bildade de en kompakt sköld framför backlinjen och stängde centrala ytor effektivt. Det drabbade Hammarby framför allt Nahir Besara, som gång på gång sökte ytor som aldrig riktigt öppnade sig. Han vandrade runt, försökte hitta fickor att operera i, men tvingades allt oftare ut mot kanterna för att överhuvudtaget komma i kontakt med bollen. Kalle Karlsson hade också identifierat detta. Lagom till den andra halvleken fick Besara helt plötsligt lite mer tid och lite mer plats. Ger man honom det hugger han direkt, vilket han visade vid 1–1-målet.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription